violacathrine

Gud vad jag har saknat detta. Att få skriva. Jag har så länge jag kan minnas älskat att skriva, vilket gör det så konstigt att jag inte har tagit upp detta tidigare i graviditeten. Dels för att få minnas tillbaka hur det var, dels för bearbetning och sedan bara att få göra något kreativt just som skrivandet är. Det kanske är det som har saknats inom mig den senaste tiden, för jag har känt mig så enormt rastlös, klättrat på väggarna, städat varje vrå etc. Mycket skyller jag såklart på tiktok, för där städar ju varenda en och det smittar verkligen av sig. Har dock insett att jag får lugna mig lite då jag får så ont i kroppen av att röra på mig för mycket. Nåväl, let's go. Ska ju ha något att göra under tiden jag är föräldrarledig sen också så då kan jag ju lika gärna skriva här, och jag förstår ju att folk är så enormt nyfikna på mig och mitt liv så måste ju dela med mig. Lol.

 

Är som skrivet i vecka 29 (28+2) idag, är lite oklart exakt när jag byter vecka osv egentligen, för är beräknad till den 21:a juni. Men enligt mina appar, sista mens, BM, RUL etc så stämmer inget på pricken. Så den som lever får se och egentligen är det ju inte så noga för min del, så länge allt ser bra ut, lillan växer och följer sin kurva och kommer ut när hon är redo så är det ju spillerill om jag är på 28+2, 4 eller 6 idag. Ah ni fattar!

 

Måendet för tillfället är lite ostabilt, frågan är om jag kommer jobba mer under denna graviditet eller ej. Jag känner mig helt slut mentalt, jag har foglossning, halsbränna (+ sura äckliga uppstötningar), sömnen är som en rysk roulette - ska jag vakna halv 3 inatt igen och sova sittandes i soffan? eller kommer jag få sova hela natten igenom. Den som lever får se. Jag vill liksom passa på och njuta nu sista tiden, så mycket som möjligt, för sen kommer hon vara här och då är det full fokus på vårt nya lilla liv i denna familj. Det är mest troligtvis en tjej som vi väntar, jag och min sambo Kråkan. Det ska bli så spännande och jag har längtat så länge efter att få bilda familj med just den mannen. Han må gå mig på neverna ibland efter snart 8 år tillsammans, men fasen så fin han är och inget gör mig mer stolt än att få bära på hans dotter. Blödig brud här. 

 

Ja, men jag ska väl runda av och inte vara så långrandig i mitt första inlägg. Tänker att jag måste skriva lite recaps från de gångna veckorna för min egen skull och försöka lägga dem i kronologisk ordning. Men det tar vi typ imorn. Välkommen hit iallafall och godnatt!